We never gonna be apart. Maybe in distance but not in heart.



Varje gång vi fem ses så förundras jag varje gång över hur så olika människor kan komplettera varandra så bra. Men det är nog just det som gör att vi fungerar så ultimat i varandras sällskap. Det den ena inte har, har den andra. Eller den tredje, fjärde eller femte. Så extremt olika att vi i samma samtal kan ha djupa diskussioner om livet till enkla samtal om bröllop, snygga motorcyklar, kläder och smink. Vi kan sitta och göra fula miner och skratta åt det i timmar, festa hutlöst och dansa flera nätter i sträck, ligga hemma och titta på tv ihop, träna, shotta tequila tills vi spyr, dansa nakna under månskenet, sitta på klippor och titta på havet och planera famtiden ihop. Vi lyssnar på allt från Celine Dion, Abba, Sebastian Seebach till Raised Fist, Kizz och Kapten Röd. Och vi klär oss i allt från söta sommarklänningar till trasiga bandtröjor. Det den ena har på sig skulle den andra inte ens kunna drömma om att ha på sig. Tänk om vi visste när vi såg varandra för första gången, dom flesta utav oss för ungefär sex års sedan och några utav oss för tjugo år sedan, att personen man nyss hälsade på skulle bli en utav sina bästa vänner. Då hade man nog aldrig släppt taget om den där handen den dagen.

Så mycket som vi gått igenom tillsammans också - bara det. Studenten, ett flertal utlandsresor ihop till bl a Grekland, England och Turkiet, tre års gymnasietid, dagis, Jessica som flyttade till Afrika i ett år, Fia och Pillan som flyttade till London, Jenny till Gran Canaria samt Cypern och jag till Nya Zeeland. Ändå står vi här idag, med en vänskap som är starkare än någonsin. Och när jag ser oss fem sitta där runt bordet den här mörka höstkvällen känner jag mig alldeles fulländad. Jessicas nöjda ryggtavla som står och steker köttfärs. Jennys och min ganska skämtsamma diskussion om snoriga barn på förskolor. Vårat samtal som sedan drunkar rätt snart av Pernillas skratt som ekar högt åt något skämt Fia just dragit. Livet står still för några timmar. Allt som finns är vi fem. Och just då känner jag mig rätt fulländad. Och det är också tack vare vår starka vänskap som jag känner mig mer än ordentligt trygg i att flytta utomlands. För jag vet, speciellt mer och mer efter att åren gått, att vi fem unika varelser alltid kommer att hålla ihop oavsett var på jorden vi bor. Vinter som sommar. Vår som höst. Singlar, som gifta. Rika som fattiga. Lyckliga som olyckliga. Unga och levande som gamla och gråa. Älskar er, min lilla sekt. Jessica, Pernilla, Angelica, Jenny, Fia. Foreverandeverandever trough a neverending eternity.

På tal om oss fem, så ska jag faktiskt möta upp dom för en biopremiär och torsdagsutgång nu. I helgen ska vi på kryssning. Jag behöver nog inte säga hur fantastisk den kommer bli. Tror ni som läst texten ovanför förstår rätt bra. Adios amigos.

Kommentarer
Postat av: Vanadesse.

Oh jaaaa! Jag vill! <3 Det blir fan inte Whitesnake heller :( Ingen vill eller har råd.

2011-11-11 @ 21:27:51
URL: http://vanadesse.blogg.se/
Postat av: Pillis

Helt rätt. Fan vad bra. Word!!

All kärlek!

2011-11-11 @ 23:11:40
Postat av: JÅ

Jag älskar den där bilden. Den är så vacker!! Den säger mer än 1 000 ord. De du skrivit är ju helt fantastiskt.

2011-11-12 @ 09:31:09
Postat av: Jess

Ni är bäst. Vad glad jag blir. Åh. SÅ fin text. Älskar er!

2011-11-12 @ 13:40:17
URL: http://fashionjungle.blogg.se/
Postat av: Vanadesse.

Jaaa fan va najs d vore! Ååååh :(

2011-11-14 @ 17:06:26
URL: http://vanadesse.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0